Jag blev nyligen för fjärde gången dömd för brottet ”ohörsamhet mot ordningsmakten” i tingsrätten, nu för att i april ha stört biltrafik i Stockholms innerstad i en fredlig civil olydnadsaktion för miljön. Rädslan inför både aktioner och rättegångar har varit den starkaste jag upplevt. För tre år sedan skulle det här beteendet inte funnits på kartan för mig. Hur blev det så att jag, som tycker det är väldigt obehagligt att störa andra och har nära till oro, har vägrat sluta demonstrera mitt i gatan även när polis beordrat mig att lämna?
Den snabba ökningen av jordens medeltemperatur – klimatförändringarna – beror på människans utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser.[1] 2024 var det varmaste året som någonsin uppmätts.[2] Den globala genomsnittstemperaturen översteg för första gången Parisavtalets 1,5 graders ökning och enligt FN:s miljöorgan leder nuvarande politik i världens länder mot cirka tre graders uppvärmning mot slutet av århundradet.[3] 99 % av världens korallrev kommer vara döda vid två graders uppvärmning,[4] för att sätta tre grader i perspektiv. Redan 2040 beräknas 70–90 % av dem vara borta.[5] Människans exploatering av den planet vi delar med så många andra arter orsakar även det sjätte massutdöendet.[6] Tre fjärdedelar av alla djur som fanns 1970 har dött ut – på grund av oss.[7] Det som motiverat mig att demonstrera, trots rädslor och obehag, är den allt starkare övertygelsen om att jag av flera skäl, varav det tyngst vägande är min tro, har ett personligt ansvar att agera på vad jag vet om miljökatastrofen vi står i.
Jag har som legitimerad psykolog en omfattande utbildning i vetenskaplig metod och jag överväldigas av hur tydlig forskningen är kring vilken mardröm som väntar om vi inte ställer om nu. Fjorton tusen forskare från 158 länder har signerat en deklaration om att vi befinner oss i klimatnödläge.[8] Samtidigt väljer vår regering att agera tvärtemot vetenskapen och öka utsläppen. Klimatpolitiska rådet, den del av Sveriges klimatpolitiska ramverk som har i uppdrag att årligen utvärdera Sveriges regerings samlade politik gentemot klimatmålen, underkänner i sin rapport 2024, liksom tidigare år, Sveriges förda politik och konstaterar att den tvärtom ökar utsläppen och kommer missa målen.[9] Detta innebär att regeringen, utöver att ignorera vetenskapen, bryter mot Sveriges klimatlag och Parisavtalet. Regeringen agerar dessutom tvärtemot befolkningens vilja: 7 av 10 svenskar vill att politikerna gör mer för att begränsa klimatförändringarna.[10] Hur ska en som kristen agera i ett land där den politik som förs gör våld på hela planeten?
Våren 2022 var en lång tid av vånda för mig, då en kollega jag verkligen respekterar berättade om sitt engagemang inom en del av miljörörelsen som använder fredlig civil olydnad. Jag läste på. Och jag gick på en föreläsning som skakade om mig när aktivisten, som levererat fruktansvärda fakta jag redan kände till om klimatets tillstånd, frågade ”nu när du vet det här, vad väljer du att göra med den här informationen?”. Jag hade svårt att värja mig, svårt att hitta argument mot tankarna om att jag med den kunskapen har ett ansvar att agera. Det hade börjat sjunka in att sopsortering, secondhandköp och försök att spara el kanske mest var ett sätt att ursäkta mig själv, som att jag skulle kunna minska min egen skuld och mitt ansvar. Sådana beteenden tar energi och ”känns rätt” men då så stor del av min påverkan på klimatet är inbakad i hur hela vårt samhälle är uppbyggt gör det ingen reell skillnad för klimat, miljö och rättvisa.
Jag pratade med Gud om mina betänkligheter, som (utöver all rädsla och ångest) handlade om huruvida fredlig civil olydnad är något en får göra som kristen. De svar jag fick tolkade jag som att Gud uppmanade mig att delta i det jag våndades inför, de aktioner som miljörörelsen Extinction Rebellion planerade under våren. Jag plöjde litteratur och började skifta ståndpunkt. Det började gro en tanke och växa fram en övertygelse om att det snarare var passivitet – att inte agera när samhället gör våld på både mina medmänniskor, medvarelser och ekosystem – som var omöjligt att motivera inför mig själv och Gud. Jag är via mina skattepengar med och subventionerar fossilindustrin som våldför sig på planeten. Att inte göra motstånd blir att indirekt acceptera och godkänna det rådande systemet. Det motiverade mig att, rädd på ett för mig helt nytt sätt, delta i en fredlig civil olydnadsaktion som gick ut på att blockera en vältrafikerad korsning i Stockholms innerstad. Syftet var att försöka tvinga regeringen att sluta subventionera fossila bränslen med trettio miljarder kronor,[11] vilka i stället behöver gå till en rättvis omställning. Där satt jag och kände rädsla, och rädslan hjälpte mig komma i kontakt med hur rädd och förtvivlad jag är över att vara en del av det samhälle som ödelägger den vackra planet vi fått till skänks. Att agera som om det är kris hjälpte mig komma i kontakt med hur allvarlig krisen är.
I den miljörörelse som jag kommit i kontakt med och gjort detta tillsammans med har jag blivit så starkt berörd av den omtanke som finns, både om de aktivister som är på plats, de som drabbas av miljöförstöringen och de som riskerar att drabbas. Och om alla dem som ”drabbas” av våra aktioner. Beslutsfattandeprocesser, möten och interaktioner genomsyras av en önskan att inkludera och försöka motarbeta skadliga strukturer i samhället, att försöka vara en del av den värld vi vill se. Det är vackert! För mig känns det otroligt kristet. Det finns såklart många blinda områden och rörelsen är alldeles för homogen, det fattas viktiga perspektiv. Samtidigt finns det en ärlig strävan hos så många jag möter där att rannsaka och försöka jobba för ökad inkludering. Det inspirerar mig så mycket i hur jag vill leva, som kristen. Jag upplever det som att miljöengagemanget och önskan att leva i linje med min tro berikar och utvecklar varandra.
Jag har många gånger tänkt att allt detta är något jag verkligen önskat hitta i kyrkan, där jag famlat runt i olika (ofta fri-)kyrkliga sammanhang och aldrig riktigt känt mig hemma. Jag längtar starkt efter att dela miljöengagemang genom icke-våld med andra kristna, att få drömma om hur livet på jorden borde se ut, sträva efter att leva ut det och samtidigt säga stopp och göra motstånd mot det som är fel. Jag önskar få agera med fredlig civil olydnad tillsammans med andra troende för att aktivt motverka våld och orättvisa, och försöka vara del i att skapa den värld vi drömmer om. Nu har jag precis hittat en kyrka där jag känner mig väldigt välkomnad och som uppmuntrar till aktivism för miljön. Jag har också försökt skapa forum för att få ihop aktivism för miljön med min tro och jag är nyfiken på vad som kan komma ur det. Att engagera mig inom miljörörelsen har hjälpt mig i min tro och jag drömmer om att få dela de här tankarna och funderingarna med andra troende.
[1] AR6 Synthesis Report: Climate Change 2023 (ipcc.ch), https://www.ipcc.ch/report/ar6/syr/
[2] https://climate.copernicus.eu/second-warmest-december-confirms-2024-warmest-year
[3] https://www.svt.se/nyheter/inrikes/morka-fn-rapporten-visar-varlden-gar-mot-tre-graders-uppvarmning
[4] IPCC Special Report on Global Warming of 1.5 °C (SR15), https://www.ipcc.ch/sr15/
[5] https://news.agu.org/press-release/warming-acidic-oceans-may-nearly-eliminate-coral-reef-habitats-by-2100
[6] https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/biologisk-mangfald/
[7] WWF:s Living planet report 2024, https://www.wwf.se/rapport/living-planet-report/#las-rapporten
[8] Ripple et al. (2021). World scientists’ warning of a climate emergency 2021. Bioscience, 71(9), 894-898.
[9] https://www.klimatpolitiskaradet.se/wp-content/uploads/2024/05/klimatpolitiskaradetsrapport2024.pdf
[10] WWF:s Klimatbarometer, 2024, https://www.wwf.se/klimatbarometern/#sammanfattning
[11] https://via.tt.se/pressmeddelande/3308862/miljarder-for-klimatet-ats-upp-av-klimatskadliga-subventioner?publisherId=3236031
All grafik i detta nummer: Samuel Bokenblom
