Under en tid 2013 var jag i Sydafrika tillsammans med min fru. Medan hon jobbade på Evangeliska Frikyrkans (EFK) regionkontor i Afrika (söder om Sahara) var jag själv ledig men stod under EFK:s omsorg. Mina dagar bestod framförallt av böcker och hushållsarbete men vid några tillfällen fick jag möjligheten att följa med på olika uppdrag/resor. Texten nedan är skriven under ett sådant uppdrag. Den är en bearbetning av egna erfarenheter och kan ses som en dagboksanteckning.
Jag befinner mig i Swaziland (Eswatini). Igår åkte jag med missionen till en familj på landsbygden här. Tidigare hade denna familj bott i en hydda utan vatten. Hemska förhållanden. Fattiga så till den grad att kyrkan i området bestämt sig för att hjälpa familjen. Till Guds ära hade man dragit fram vatten till tomten och byggt ett hus. Och nu skulle missionen, alltså vi, måla fasaden vit. Vi var fyra som målade: jag, E, F (arbetsledaren) och samfundsledaren för Evangeliska Frikyrkans samarbetskyrka i Swaziland. Under tiden jag utförde Guds verk, (”kingdom work”, som min vän svetsaren kallade det) funderade jag på familjens grannar som kunde iakttas från målarstegen. Jag frågade mig: vilka väljer Gud att hjälpa och inte? Familjen som jag nu hjälpte hade blivit utvalda, vilket i det här fallet innebar att tre vita missionärer kom och gjorde ett så kallat ryck. F motiverade arbetet med: ”Vi kan inte hjälpa alla men vi kan hjälpa någon”. Men jag tyckte det ändå kändes jobbigt att älska en familj mer än andra. Då kom jag att tänka på ett återkommande tema i Bibeln: Guds lust att väcka avundsjuka. Kain, Esau, Josefs bröder, den hemmavarande sonen, de som inte var ”den lärjunge som Jesus älskade” och så vidare och så vidare. Jag tänkte: Om jag väcker avundsjuka bland familjens grannar så gör jag något meningsfullt. I tro kunde jag nu tänka: jag tjänar Gud!
Fasaden målades färdigt till en fantastisk solnedgång och vi tackade Gud för arbetet och huset. Vi var sköna och gjorde highfive med barnen innan vi lämnade en tacksam familj. Gud är god!
All grafik i detta nummer av Samuel Bokenblom
