Jerusalem 24 augusti
Läget i Israel och Palestina är riktigt dåligt nu. Båda länderna håller på att gå under, fast på olika sätt. Israels regering rusar efter herravälde, både i Gaza och på Västbanken, ja kanske också så småningom över fler områden då Netanyahu oblygt sagt i en intervju i israeliska nyhetskanalen i24 att han är ”mycket fäst vid visionen om ett Stor-Israel”.
I skrivande stund verkar det som om invasionen i Gaza City har påbörjats. Om vi tänker oss att norra Gaza med Gaza City ska evakueras så är det omkring en miljon människor som nu ska fösas ner till Deir el Balah och Khan Younis. För att förstå dessa siffror bättre kan man se till att det nu bor 1 miljon i Stockholm stad. Antag för en stund att alla stockholmare fick besked att evakuera till tältläger i Södertälje. Det är oklart om de får komma tillbaka och oklart om det kommer ha tillgång till nödhjälp. Tillgången till rent vatten är tveksam och hundra personer i kö till bajamajorna. Tankeexperimentet i sig är orimligt, men varför ska detta då vara rimligt i Gaza City? Vår svenska statsminister satt i TV häromdagen och upprepade fyra gånger på några minuter att vad Hamas gjorde den sjunde oktober var fasansfullt och att Israel måste få försvara sig. Klart är att attacken den sjunde oktober var fasansfull, men hur är det nu med proportionerna? Hur länge ska civilbefolkningen i Gaza få fortsätta lida?
Samtidigt som kriget mot Gaza rasar på förändras också Västbanken i rask takt. Åtskilliga palestinska byar har blivit attackerade av israeliska bosättare och tvingats på flykt. Militären gör just ingenting, står mest och ser på. I veckan som gick har Israels finansminister godkänt ett förslag om att bygga 3400 husenheter där. Området är enormt kontroversiellt. Bebyggelse i E1 hindrar effektivt en framtida tvåstatslösning då det inte blir någon kontinuitet mellan norra Västbanken och södra Västbanken. Bebyggelsen skär också av Västbanken från Östra Jerusalem och omöjliggör att Östra Jerusalem blir en framtida huvudstad i Palestina. Finansminister Smotrich sa rakt ut att godkännandet av bebyggelsen i E1 handlar om att begrava idén om en palestinsk stat.
På Västbanken bor omkring 3,3 miljoner palestinier. Vad händer nu med dem? Vad händer med ett folk som börjar tappa hoppet? I Israel är befolkningen splittrat av kriget, stora protester sker varje vecka, främst i Tel Aviv, men också i Jerusalem. Människor är ute på gatorna för att protestera mot kriget i Gaza, för gisslan som sitter i Hamas tunnlar och för ett samhälle med respekt för mänskliga rättigheter.
Vägen till en långsiktig och hållbar fred är nu mycket lång och knölig, och vi rör oss tyvärr åt motsatt håll. Men, som jag ser det, har vi ingen annan väg att vandra än fredens väg! I mitt dagliga arbete som representant för Act Svenska kyrkan blir jag enormt inspirerad av alla våra israeliska och palestinska partnerorganisationer som trots allt fortsätter arbeta för fred, samexistens, rättvisa, jämställdhet, skola, vård och så vidare. De kan omöjligt ge upp tanken på att det kommer en morgondag som förhoppningsvis är ljusare och de är konkret med och bygger ett sådant samhälle!
Jag vill avsluta med ett citat från Sara Bernstein, director på Rossing Centre för Utbildning och Dialog; ”Alltför ofta baserar vi våra handlingar och reaktioner på tidigare händelser, om vi kan läka det förflutna så kanske vi i nutid kan agera så att vi drar oss fram på hoppets sköra tråd.”
