Kristna Värdepartiet, det nakna livet och ”liv i överflöd”

Aneby, en småländsk landsbygdskommun med nästan 7000 invånare, var platsen för Kristna Värdepartiets kongress 6-8 mars. Platsen är inte vald av slump. I kommunvalet 2022 fick partiet 1,77% av rösterna, vilket snubblande nära förlänade dem en plats i kommunfullmäktige. Att ha ett offentligt möte i Aneby för intresserade kan ses som partiets push för att vinna sin första, hett eftertraktade plats i ett kommunfullmäktige. I förra valet drev partiet bland annat frågan om ytterligare en uttagsautomat i Aneby. 

Partiet har valt en vit ros som sin symbol. Symbolen knyter an till den tyska aktivistgruppen Vita Rosen som protesterade mot Hitlerregimen genom att bland annat sprida flygblad som uppmanade till civilt motstånd mot nazisterna. Här finner vi till stor del en nyckel till partiets självbild. Kristna Värdepartiet menar att människovärdet är deras mest grundläggande princip – och platsen där det mest ”systematiskt och grovt” kränks är genom den fria aborten, enligt partiledare Mats Selander. Den vita rosen symboliserar alltså partiets ställningstagande för människovärdet och motstånd till abort. Det omkringliggande liberala samhället ses som barbariskt, Kristna Värdepartiet är en röst mot barbariet. Under sitt tal till allmänheten vänder sig Mats Selander emot anklagelsen att han skulle tvinga kvinnor att föda barn med orden:

-Höll jag en pistol mot ditt huvud och tvingade dig att ha sex? 

Selander menar att den svenska kulturen är infantil, eller åtminstone tonårsaktig, då den inte ser värdet av barn utan istället sätter den kortsiktiga njutningen först.

Hotet från mellanöstern 

Trots att Kristna Värdeparitet försöker skapa associationer mellan det egna sammanhanget och anti-nazister som Vita Rosens Sophie Scholl, har det inte – som Tomas Poletti Lundström skrivit – hindrat Mats Selander från att delta på den högerextrema sajten Frihetsnytt vid flera tillfällen. Sajten är känd för att vara en tummelplats för antisemitism och konspirationsteorier. När kopplingarna till denna antisemitiska miljö har påtalats har det besvarats med stor upprördhet från Selander som inte vill brunsmetas. Snarare ser sig Selander som filosemitisk och Israelvänlig. Partiet har bland annat föreslagit att Sveriges ambassad i Israel ska flyttas till Jerusalem och att erkännandet av Palestina som stat ska dras tillbaka. Selander har dessutom ifrågasatt hur pass antisemitisk Frihetsnytt egentligen är. Men även om Selander inte är antisemit finns det en idéströmning som han delar med den svenska extremhögern och det är en ”islamkritisk” hållning.

Under frågestunden för allmänheten uttryckte partiledaren att Kristna Värdepartiet ska verka för ett i det närmaste totalt stopp för all invandring, med vissa undantag för politisk asyl. Detta ska paras med ett höjt, ”välriktat” bistånd på cirka 1,25%.

-Vi måste få sätta gränser. Vi kan inte plocka livet ur guldgåsen som är vårt land!

Selander är visserligen kritisk mot tonårsutvisingarna som leder till familjesplittring. Att splittra familjer är inte bra. Han menar vidare att vi måste ”står för konsekvenserna av att vi haft en liberal flyktingpolitik”, men framgent ska Sveriges gränser stängas.

En medlem frågar om inte partiet ska verka för ett mer etniskt homogent land. Det väcker viss munterhet i salen att frågan kommer från salens enda ”halvafrikan”. Selander menar att partiet inte ska jobba för etnisk homogenitet. Däremot slår han fast att partiet är emot mångkultur ”på ett djupare plan”. Partiet är emot kultur där det exempelvis finns kvinnomisshandel. Det visar sig att det är invandring från mellanöstern som avses. Muslimska värderingar ses som inkompatibla med kristna värderingar, de riskerar att urholka den kristna idétraditionen och leda till ett instabilt land. Mats Selander menade att för Socialdemokraterna på 50-talet skulle invandring från mellanöstern ha varit otänkbar, och att de helt enkelt står i den traditionen. 

Den som tar sig en titt på partiets Facebook-sida blir rätt snart varse om att en anti-muslimsk diskurs är genomgående bland kommentarerna. ”Låt oss slippa islam i vårt Europa också” skriver en användare på en post om kriget i Iran. En annan menar att Sverige snart kommer att se ut som Iran efter den islamistiska revolutionen 1979 – underförstått på grund av hög invandring och höga aborttal. Företrädare för partiledningen tenderar att varken bekräfta eller gå i klinch med dessa kommentarer.

En något dubbeltydig punkt i en ny valpamflett väcker även frågor. ”Vi är för kristnas rätt att få finnas och utöva sin tro och mot all form av religionsförföljelse.” Att för-satsen begränsas till kristna väcker frågor om det här sker en sorts gradering av religionsfriheten där religioner med sämre värderingar begränsas i sin religionsfrihet.

Frågan är hur pass lätt det är att dela upp frågan om ”islamkritik” från rasism. Det moderna rasbegreppet kan sägas ha sina rötter i Spanien där frågan om ”rent blod”, alltså att man inte kunde härleda härstamning från vare sig muslimska morer eller judiska konvertiter till kristendom, gör att rågången mellan frågan om religion eller kultur och ”ras” redan från början är diffus. Man kan säga att frågan om rent blod och ras kan härledas till kritik mot religion.

– Om man använder sitt kön som vapen så får man räkna med att bli avväpnad, säger Selander. Partiet verkar här luta sig mot en sorts mosaisk rättsförståelse där jämvikt uppnås genom bestraffning i exakt paritet med brottet, snarare än att straff har en moralpedagogisk eller till och med försonande funktion. Helt enkelt: ”Öga för öga, tand för tand”. För mig väcks associationer till filmen Aladdin där den förklädda prinsessan Jasmine riskerar att få sin hand avhuggen för att ha stulit ett äpple i det fiktiva sultandömet Agraba.

Det Kristna Värdepartiets nakna liv

Kristna Värdepartiets grund är människovärdet. Mats Selander menar att när partiet pratar om människovärdet är det ”negativa rättigheter” som står i fokus. Fokus är inte på rätten att göra vad man vill, positiva rättigheter, utan att få slippa utsättas för vissa saker. Här är alltså rätten till liv grunden, rätten att få finnas till. Mellan raderna är man emot en allt för expansiv välfärdsstat; förvaltarskapstanken, att vi är ansvariga inför något större, innebär att staten inte har yttersta auktoritet över vad som är rätt och fel. Exempel på en statlig overreach är hos Selander att ”Staten kan ta ut orättfärdiga skatter.” Det som glimrar fram är alltså en tanke på politiken som beskyddare av negativa rättigheter snarare än något som skapar ett blomstrande liv, det senare faller mer på individens ansvar även om staten ska ge generöst stöd till familjer.

Den italienske filosofen Giorgio Agamben har skapat begreppet naket liv (eng. ”bare life”). I korthet kan det sägas innebära distinktionen mellan ett liv som tas in i det politiska sfären och ges möjlighet att forma ett gott liv (zoe) och ett liv som exkluderas från detta, det blir ett naket, blott och bart biologiskt liv (bios). Risken med Kristna Värdepartiets fokus på negativa rättigheter är att det riskerar att nöja sig med nakna liv. Huvudsaken är att vissas biologiska liv upprätthålls och inte kränks allt för mycket, men de behöver inte ett gott liv.

När det kommer till flyktingfrågan och de stängda gränserna verkar Selander se framför sig att flyktingar ska få bo i läger med tillgång till rent vatten. Här finns alltså ingen diskussion om hur dessa flyktingar ska tillförsäkras ett gott liv – det som är av vikt är helt enkelt att de hålls vid liv. Dessa flyktingar reduceras alltså till ett sorts naket liv, som varken är medborgare i sitt hemland eller tillåts att skapa sig ett gott liv i Sverige. De befinner sig i limbo utanför det goda livet.

Återkommande kritiseras svensk medias rapportering från Gaza på Kristna Värdepartiets Facebook-sida. Den återkommande talepunkten är att Israel inte svalt ut befolkningen under kriget mot Gaza, istället var det Hamas som stoppade införseln av mat. Om vi bortser från det rent faktamässiga tveksamheten i detta så verkar det även här finns en det nakna livets politik. Så länge Israel gör ett minimum för att upprätthålla det biologiska livet hos Gazas civilbefolkning så har de gjort tillräckligt. Det finns inga krav på att Israel ska försöka skapa ett gott liv, ett levbart liv, för invånarna i Gaza.

Om kristna värden har något att göra med att återspegla Jesus kan inte ett rent biologiskt upprätthållande av liv vara nog. Jesus säger: ”Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd” (Joh 10:10). Det kristna lärjungaskapet borde vara att på alla sätt delta i Jesus uppdrag i världen. Det vill säga att skapa liv och liv övernog. 

Abort, paradox och en livets politik

Jag återkommer ofta till en scen i den fantastiska TV-serien The Young Pope. Det är ett samtal mellan den ultrakonservativa påven Pius XIII och hans mentor kardinal Spencer. Samtalet, och dess källor, är till stor del fiktion – men är ändå belysande. Påvens krav på omedelbar exkommunicering för alla som genomgått en abort får Spencer att säga:

– Du har introducerat koncept som tagna för sig själva är sanna men som när de klumpas samman skapar ett system som är överdrivet rigid. 

Istället måste påven införa empati och medkänsla i sin tankevärld menar Spencer. Detta är något som påven fnyser åt som liberalt trams. Spencer fortsätter att envisas med att man måste kunna göra distinktioner mellan olika fall av abort och inte behandla alla lika, även om abort i sig är en ”allvarlig moralisk störning.”  Kyrkan ska vara ”tuff i princip, men mjuk i praktiken” när det kommer till abort. 

Tragedin med abortdebatten är inte att en sida är ond och förtappad, utan att båda har rätt. Eftersom båda har rätt är det lätt att framställa den andra sidan som demonisk. Kristna Värdepartiet tenderar starkt att framhålla det omkringliggande liberala samhället som ont och förtappat (nästan nazistiskt) – vilket gör att ingenting andra säger om människovärde har någon giltighet – det är endast hyckleri. Hur kan man ta barnamördares ord på allvar? Man tenderar också att dra sig mot ett alltmer högerextremt håll, åt andra som är motståndare mot den rådande ordningen. Detta gör att man knaprar på människovärdet på andra sidan spektrat.

Men frågan om abort är paradoxal. För å ena sidan har de konservativa helt rätt: det är ett liv som släcks även om i sin linda och beroende av andra (vi är alla beroende av andra, förresten). Å andra sidan har pro-choice rätt: graviditet innebär att din kropp förändras, kanske skadas för livet – i mycket sällsynta fall kan det leda till din död – det innebär ett livslångt åtagande (nästan alltid för kvinnan) och till detta kommer att vi lever i ett samhälle som ekonomiskt sett inte belönar barnafödande. Den som är mot abort på kristna grunder har rätt: det är kyrkans traditionella hållning. Den som är för ”min kropp, mitt val” har också rätt: kyrkan har ofta ignorerat kvinnans perspektiv när dess etik formats. 

Den som tror att abort är en allvarlig moralisk störning måste träna sig i att inse det paradoxala i abortfrågan. Det kommer innebära en mindre raljant och överlägsen ton och kanske färre hjärtan på TikTok, det kommer innebära en mer empatisk blick och mer av ett gräsrotsbyggande tillsammans för det goda livet, för livets kultur. Det kommer innebära tålamod, omsorg och, ja, empati utan att göra avkall på sin övertygelse. Det är bara så som paradoxen kan härbärgeras. Och framförallt är det inte ett fokus på ”negativa rättigheter” som är vägen framåt. Det riskerar att bara fokusera på ett bevarande av det biologiska livet. Istället måste livet ges ett innehåll, det måste formas en livets kultur. Kardinal Spencer säger i frustration till Pius XIII när denne säger att abort är att säga nej till livet:

– Vem ger ett skit i livet?! Livet är ingen dum prydnad på intighetens soffbord. Livet är menat att användas, och att användas väl. Att älska och bli älskad. 

Livet måste bli ett blomstrande zoe och inte bara ett naket bios i ett flyktingläger. Det är först då som livets politik blir trovärdig, när det är ”liv, och liv i överflöd”.

All grafik i detta nummer av Samuel Bokenblom