Denna text bygger på Arne Rasmusson, ”Ett nytt sätt att vara kyrka: Katherine Chidley och framväxten av en ’baptistisk’ kultur i 1600-talets England”, i Med Gud och hans vänskap: På spaning efter kyrkan i praktiken, historien och framtiden (red. Joel Halldorf och Jonas Ideström), Örebro: Libris förlag, 2022, 167-185.
Under 1600-talets mitt befann sig England i en djup religiös och politisk kris. Den engelska kyrkan hade brutit med Rom redan på 1500-talet, men långt ifrån alla var nöjda med reformerna. Många ville gå längre. Några önskade reformera kyrkan i mer kalvinistisk riktning, medan andra började ifrågasätta själva idén om en nationell enhetskyrka. Ur denna konflikt växte olika separatistiska och oberoende församlingar (independents) fram, grupper som ville organisera kyrkolivet utanför statens kontroll. I dessa miljöer utvecklades också nya sätt att tänka om auktoritet, gemenskap och människors delaktighet.
En av de mest fascinerande gestalterna i denna värld var Katherine Chidley. Hon arbetade tillsammans med sin make Daniel som skräddare och var separatist. Hon kom att bli en viktig person i dessa kretsar som ledare, församlingsgrundare och författare av både teologiska skrifter och petitioner till parlamentet. Hennes liv visar hur de fria kyrkliga miljöerna i 1600-talets England skapade nya former av deltagande och demokratiska praktiker som senare skulle få stor betydelse både för kyrkligt och politiskt liv långt utanför England. Hon var en pionjär för praktiker som vi nu tar för givna.
Ett liv i opposition
Katherine Chidley föddes troligen på 1590-talet. Källorna till hennes liv är begränsade, men det står klart att hon och hennes make Daniel Chidley tidigt anslöt sig till den separatistiska rörelsen i västra England. Detta var ett riskfyllt ställningstagande. Under tidigt 1600-tal var deltagande i den lokala församlingskyrkan lagstadgat. Att utebli från gudstjänster eller delta i olagliga religiösa sammankomster kunde leda till bestraffning och social marginalisering. Katherine anmäldes bland annat för att inte delta i den lokala kyrkans gudstjänster och för att inte ha genomgått kyrktagning efter en förlossning.
När trycket ökade flyttade familjen 1629 till London. Där fanns redan en större underjordisk miljö av separatister, oberoende församlingar och andra oppositionella grupper. Året efter var familjen med och grundade en separatistisk församling i staden. Också denna församling drabbades av motstånd. 1632 fängslades 26 medlemmar och andra emigrerade till Nordamerika. Någon gång på 1640-talet flyttar Katherine Chidley och hennes son Samuel till Bury St. Edmunds öster om Cambridge för att starta en ny oberoende församling. Daniel har förmodligen dött tidigare.
England i revolution
För att förstå Chidleys betydelse måste man förstå den värld hon levde i. Under 1640-talet skakades England av djupa konflikter kring kungamakt, kyrka och samhällsordning. Ärkebiskopen William Laud hade försökt stärka kontrollen över kyrkan och slå ner oppositionella grupper. Samtidigt växte motståndet mot både kungamakten och den kyrkliga centraliseringen. När kung Charles I 1640 tvingades sammankalla parlamentet öppnades en ny politisk situation. Censuren försvagades och en explosion av pamfletter, predikningar och debattskrifter följde. Religiösa och politiska konflikter vävdes samman. Frågor om hur kyrkan skulle organiseras blev samtidigt frågor om hur samhället skulle styras.
Presbyterianerna ville skapa en kalvinistiskt nationell kyrka organiserad genom synoder och kyrkliga råd. Många presbyterianer försvarade också den traditionella samhällshierarkin med kung, aristokrati och patriarkal familjeordning. Mot detta stod olika separatistiska, oberoende och baptistiska grupper som ville ge de lokala församlingarna större självständighet. I denna konflikt såg många den oberoende församlingsmodellen som ett hot mot hela samhällsordningen. Om vanliga människor själva kunde välja sina ledare och diskutera religiösa frågor, vad skulle då hindra dem från att också kräva politiskt inflytande?
Striden med Thomas Edwards
En av de mest aggressiva kritikerna av separatismen var den presbyterianske skriftställaren och predikanten Thomas Edwards. I sin bok Reasons against the independant government of particular congregations från 1641 attackerade han de oberoende församlingarna och hävdade att deras idéer skulle leda till religiöst och socialt kaos. Edwards var särskilt upprörd över att vanliga människor – ”mean persons” – kunde få ledande roller i dessa kyrkor. Han förfasade sig också över kvinnors aktivitet i församlingarna. För honom hotade separatismen inte bara kyrkan utan hela den gudagivna samhällsordningen.
Det var nu Katherine Chidley trädde fram som offentlig författare. Samma år, 1641, publicerade hon sin första bok The justification of the independant churches of Christ (ytterligare två skrifter utkom 1645), ett omfattande svar på Edwards bok. Denna bok var inte bara det första svaret på Edwards bok, det var också den första engelskspråkiga skrift till försvar för religionsfrihet som publicerats av en kvinna. Att en kvinna utan formell utbildning offentligt gav sig in i en teologisk debatt var i sig sensationellt. Chidley skrev inte som visionär profet eller mystiker. Hon argumenterade systematiskt och exegetiskt. Hennes auktoritet byggde enbart på hennes bibelkunskap och hennes förmåga att resonera. Hon verkar också beläst och kunnig om omvärlden.
Hon försvarade de oberoende församlingarnas rätt att existera och hävdade att kristna hade en plikt att lämna den Engelska kyrkan eftersom den byggde på ”antikristliga” ordningar. Samtidigt argumenterade hon för att staten inte skulle använda tvång mot religiöst oliktänkande. Detta innebar inte att hon relativiserade sanningsfrågan. Chidley var övertygad om att hennes egen församlingssyn var riktig. Men hon menade att samvetet tillhörde Kristus och inte staten. Därför kunde inte myndigheterna tvinga människor i trosfrågor.
Hon försvarade också tanken att varje lokal församling själv skulle välja sina ledare. Alla troende har fått Anden och därför har alla rätt att delta i styrandet av församlingslivet. Ledarna ska vara församlingens tjänare, inte herrar över den. Här formulerades principer som senare blev centrala inom frikyrklig kristendom: frivilligt medlemskap, lokalt självstyre, församlingsmöte och religiös frihet.
En ny kyrklig kultur
Det mest betydelsefulla i dessa miljöer var kanske inte de teologiska formuleringarna i sig, utan de praktiker som utvecklades. De oberoende församlingarna skapade nya former av gemensamt liv. I den etablerade kyrkan var det utbildade präster som predikade och fattade beslut. I separatistiska och baptistiska miljöer kunde vanliga medlemmar tala, diskutera teologi och ibland predika. Församlingarna valde själva sina ledare och fattade beslut gemensamt. Detta skapade vad historikern John Rees har kallat ”en skola för självständig, kollektiv organisation”. Människor lärde sig att argumentera, organisera sig och fatta beslut tillsammans.
För kvinnor öppnades också nya möjligheter. Begränsningarna var fortfarande stora och kvinnor kallades normalt inte till pastorer, men i praktiken kunde de få betydande roller som profeter, talare och författare. Vi känner till åtminstone 300 kvinnliga förkunnare i England åren 1640-1660. Chidleys offentliga framträdande hade knappast varit möjligt inom den etablerade kyrkan. Men i de oberoende miljöerna kunde hon utveckla både teologisk auktoritet och organisatorisk erfarenhet. Församlingslivet skapade nya sociala erfarenheter. Människor som tidigare saknat offentlig röst lärde sig att tala, skriva och agera gemensamt. Vissa i Chidleys kretsar kom senare att bli en del av den kväkarrörelse som växte fram på 1650-talet och som nästan omedelbart gav kvinnor ledarroller. Kväkarna fortsatte sedan med denna praktik genom de kommande seklerna. Ingen rörelse har betytt så mycket för kvinnorörelsen som just kväkarna.
Levellers och den politiska radikalismen
Det är därför inte heller förvånande att många personer från dessa kyrkliga miljöer också drogs in i den politiska radikalismen under inbördeskrigets år. Katherine Chidley och hennes son Samuel blev båda aktiva i Levellerrörelsen, en kortlivad men mycket betydelsefull protodemokratisk rörelse under 1640-talet. Levellers krävde bland annat allmän manlig rösträtt, yttrande- och religionsfrihet, likhet inför lagen, reformerad strafflagstiftning och avskaffande av tvångsuttagning till armén.
Rörelsen hade starka kopplingar till separatistiska och baptistiska nätverk. Flera av dess ledande gestalter kom från dessa miljöer. Samuels nära vän sedan ungdomen var separatisten John Lilburne som var Levellerrörelsens främste ledare. Richard Overton, den efter Lilburne främste ledaren, var baptist. Samuel Chidley blev rörelsens kassör och Katherine kom att spela en viktig roll bland kvinnliga Levellers.
Särskilt uppmärksammade blev en petition (som kom att följas flera andra) som kvinnor överlämnade till parlamentet när Levellerrörelsens ledare fängslades 1649. Forskare menar att Katherine Chidley sannolikt skrev eller åtminstone starkt påverkade flera av dessa texter. Här försvarade kvinnorna sin rätt att delta i det offentliga livet. De argumenterade för att kvinnor och män var skapade till Guds avbild och var lika inför Kristus och att de också hade samma intresse att vara delaktiga i samhällets friheter och utveckling. Därför bör också deras röst höras. Det var fortfarande inte fråga om krav på kvinnlig rösträtt i modern mening. Men argumentationen var ändå anmärkningsvärd i sin samtid. Den byggde direkt på de jämlikhetsidéer och deltagandepraktiker som utvecklats i de oberoende församlingarna.
Tryckkultur och offentlighet
En viktig förutsättning för denna utveckling var den framväxande tryckkulturen. Under 1640-talet spreds stora mängder pamfletter, predikningar och debattskrifter. Oppositionella nätverk byggde upp både legala och illegala tryckerier. Katherine Chidley var en del av denna värld. Hennes skrifter trycktes och distribuerades i samma miljöer som Levellerrörelsens skrifter. Familjen och deras nätverk hade nära relationer till boktryckare och radikala författare.
Just London blev centrum för en ny sorts offentlighet där religiösa och politiska frågor diskuterades intensivt. Tavernor, hem och församlingslokaler fungerade som mötesplatser. Många oberoende församlingar samlades just i privata hem, vilket bidrog till att kvinnor kunde spela större roller. Gränsen mellan hemmet och offentligheten blev porös.
Den protestantiska läskulturen förstärkte denna utveckling. Bibelläsning och religiös debatt uppmuntrade människor att själva tolka texter och argumentera. Det skapade en miljö där även personer utan akademisk utbildning kunde träda fram som offentliga röster.
Ett tragiskt slut – och ett långsiktigt arv
Efter inbördeskrigets slut förändrades situationen snabbt. Levellerrörelsen krossades gradvis och många radikala grupper marginaliserades. Den sista gången Katherine Chidley nämns i källorna är 1653, då hon ledde en kvinnodelegation som försökte överlämna en petition till parlamentet. Därefter försvinner hon ur historien.
Sonen Samuel fortsatte sitt kyrkliga och politiska engagemang, men drabbades hårt efter monarkins återupprättande 1660. Oberoende församlingar förbjöds, egendomar förlorades och många dissidenter, inklusive Samuel, fängslades. Hans familj drabbades också av pesten och hans hem brann ner i den stora Londonbranden 1666. På kort sikt tycktes därför både den kyrkliga separatismen och de demokratiska experimenten misslyckas. Men historien stannade inte där. De fria kyrkliga traditionerna överlevde under jord och fortsatte att forma nya generationer. Baptister och kväkare kom att spela viktiga roller i utvecklingen av förenings-, yttrande- och religionsfrihet, både i England och i Nordamerika. Upplysningsfilosofer som John Locke influerades. Efter den så kallade Glorious Revolution 1688 legaliserades olika fria samfund i England, om än med stora begränsningar. De praktiker som utvecklats i de fria församlingarna fick långsiktiga kyrkliga och politiska konsekvenser. Församlingsmöten, lokalt självstyre och tanken att auktoritet måste förankras i gemenskapen bidrog till framväxten av bredare demokratiska kulturer. Detsamma skedde senare även i Sverige.
Teologi och politik
Även om Katherine Chidley var aktiv i politiska rörelser, så var hennes tänkande i grunden teologiskt. Hon drevs av övertygelsen att Kristus ensam är herre över samvetet och att kyrkan måste formas efter Nya testamentets mönster. Därför försvarade hon frivilliga och självstyrande församlingar. Därför motsatte hon sig också statligt tvång i trosfrågor. Samtidigt fick denna teologi ofrånkomligen politiska konsekvenser i ett samhälle där kyrka och stat var tätt sammanflätade. Om människor lärde sig att välja sina ledare i församlingen, diskutera offentligt och ta ansvar för gemenskapens beslut, blev steget inte långt till krav på större politiskt deltagande. De oberoende församlingarna skapade fria rum där människor, både män och kvinnor, fick erfarenhet av delaktighet och gemensamt ansvar. Katherine Chidleys liv visar därför hur religiösa praktiker kan bidra till social och politisk förändring. Hon blir en del av berättelsen om hur demokratiska praktiker växte fram i tidigmodern tid. Hennes skrifter och hennes liv visar hur kampen om kyrkans form samtidigt var en kamp om människors frihet, ansvar och rätt att delta i det gemensamma livet.
Grafik av Samuel Bokenblom
