Texten bygger på boken Evigheten och Jorden (Libris, 2026)

”Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det,” säger Jesus när han ska sända ut de tolv för att sprida evangeliet. Han säger det för att lärjungarna ska inse att Gud har omsorg om dem. ”Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar” (Matt 10:29–30). 

Det är lätt att blunda för vad Jesus säger om sparvarna, dessa (nästan) minsta av fåglar, och fokusera på vad han säger om oss människor. Vi är värdefulla i Guds ögon. Det är sant. Men när Jesus säger att inte en enda sparv faller till marken utan Guds vetskap så handlar det inte om att Gud gör bokföring på alla sparvar och märker att några saknas. Jesus uttrycker hur Gud har omsorg och kärlek också om sparvarna. Den här artikeln handlar om den omsorgen. Den handlar också om vad evangeliet och det författaren Lev Tolstoj kallar för ”Jesu enkla lära” innebär för sparvarna. Vi människor och sparvar har det gemensamt att vi delar livet på den här jorden, en jord som behöver stå ut med klimatförändringar och utarmande av artrikedom och hur arters resiliens slås ut. Vad har frälsning och evangelium med sparvarna och vår gemensamma jord att göra? Och vad har Jesus enkla lära med klimatet att göra?

Ett evangelium för allt levande på jorden

Till att börja med, vad är då kärnan i Jesus enkla lära? Det lär vi oss i Matteusevangeliet i Jesus mest kända tal, bergspredikan. Talet är en utvecklad form av Jesus svar till den skriftlärde i Markusevangeliet 12, ”Jesus svarade: »Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren, och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: ”Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.” Och i bergspredikan kan man till och med säga att Jesus skärper vad detta kärleksbud innebär:

Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.

Kärleken till din nästa, till och med till din fiende, är vad som leder Jesus lärjungar och den tidiga kyrkan att under dess första 300 år avvisa våld som en möjlig handling för den som är kristen. Ickevåld är den logiska konsekvensen av ”Jesu enkla lära” enligt Tolstoj. Och jag håller med. Vad har då detta med sparvarna att göra?

Det finns en märklig paradox bland kristna. Detta gäller även de av oss som anser att ickevåld är vägen till fred och att klimatengagemang är viktigt. Det kan till och med vara så att det gäller oss  i än högre grad! Frågan om fred och militarism behandlas nämligen nästan uteslutande som en separat fråga från den om klimatkatastrofen, eller skapelsekrisen som EFK benämner det i sin teologiska bearbetning För den här världens skull. Men att benämna det som skapelsekris, snarare än endast som klimatkris, borde få kristna att förstå att klimatförändringar, nödläget för biologisk mångfald, extraktivism och utarmningen av jordens resurser inte kan hanteras separat från evangeliet och Jesu budskap. Skapelse är ju ett teologiskt begrepp. 

En av teologen Colin Guntons återkommande poänger om, och kritik av, västerländsk teologi är att soteriologin, läran om frälsningen, har separerats från skapelseteologin. Detta är något vi ser just i frågan om klimatet, och kanske inte minst i just den rörelse som är mest välkänd för sitt frälsningsfokus, väckelserörelsen. Detta trots att den borde veta bättre då bibelsynen som förespråkas i den rörelsen, och som jag ser mig som en del av, betonar Bibeln som norm och som Guds sanna ord i vad den skriver om frälsningen. Vad säger då Bibeln om kopplingen mellan skapelsen och frälsningen?

I Första Mosebok 9 kan vi läsa att , ”När bågen står bland molnen skall jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser av alla slag på jorden” (min kursivering). Och Gud sade till Noa: ’Detta är tecknet för det förbund som jag upprättar mellan mig och alla varelser på jorden.’” Guds förbund är med hela sin skapelse. Jesus missionsbefallning i Markusevangeliet (16:15) bekräftar detta när han säger att vi ska, ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen”. Och Paulus utvidgar de kosmiska konsekvenserna av Jesus frälsningsgärning nästan än mer i sina inledande ord i Kolosserbrevet,

Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.

Ingen väckelsekristen kan med bibehållen bibelsyn förneka kopplingen mellan inkarnationen och jordens alla varelser utan att därmed förminska betydelsen av Jesus frälsningsgärning. Evangelisation såväl som diakoni behöver därför utgå från den holistiska vision av mission och evangeliet som Jesus såväl som Paulus uttrycker. I det här fallet vill jag trycka på vad det innebär för frågor om fred och jorden, att fred på jorden också betyder från med jorden – för att hänvisa till boktiteln av en av få pionjärer i Sverige gällande den här insikten, Elin Wägner.

Fred på jorden, fred med jorden

Det kan såklart tyckas felprioriterat att nämna klimatet när man talar om krig och konflikter. Förödelsen är så uppenbar och döden så närvarande och omfattande i krig. Antal oskyldiga och civila offer blir fler och fler ju mer ”moderna” krigen har blivit enligt Walter Wink. Barn dödas när skolor bombas för att störta en regim vars brutalitet mot sitt eget folk bara kan kallas ond och Ryssland använder vinterkylan som krigsmedel mot civila i Ukraina. Utöver det dör mängder av soldater som i många fall, när det gäller Rysslands armé i varje fall, troligen är offer för lögner, falska löften och propaganda. Centre for Strategic and International Studies beräknar att så mycket som en dryg halv miljon människor har dött i Rysslands anfallskrig mot Ukraina, båda sidor inräknat.

I ljuset av detta blir omsorgen om några träd, en skog, floder, berg och så några sparvar bara provocerande. Kanske. Men, som till och med den svenska Försvarsmakten medger i sin handbok så är miljöfrågorna ”förutsättningsskapande” för att kunna upprätthålla ett försvar. I handboken står det till och med att för att försvaret ska ha trovärdighet måste det ”skydda de naturvärden som finns i vårt land och i de länder vi verkar.”

I det här fallet råkar Försvarsmakten ha rätt, synd bara att de inte verkar för det. De gör inte ett dugg, utöver viss sopsortering, för att skydda de naturvärden som är själva förutsättningen för att det ska finnas något att försvara. I stället för att göra landet tryggare underminerar nämligen militären förutsättningar för sitt försvar genom att påskynda klimatförändringar som i sin tur inte bara dödar sparvar, utan också destabiliserar hela världen. För att citera en annan försvarsmakt, i det här fallet USAs: “Klimatförändringarna gör naturkatastroferna fler och kraftigare. Det leder i sig till större flyktingströmmar, vilket skapar påfrestningar på samhällen.” USAs försvarsdepartements rapport National Security Implications of Climate-Related Risks and a Changing Climate (2015) avslutas med slutsatsen att, 

Försvarsdepartementet ser klimatförändringar som ett aktuellt säkerhetshot, inte bara som en långsiktig risk. Vi har redan nu observerat effekterna av klimatförändringar i form av chocker och påfrestningar för sårbara nationer och samhällen, inklusive i USA, samt i Arktis, Mellanöstern, Afrika, Asien och Sydamerika. Fallstudier har visat mätbar påverkan på områden som är sårbara för klimatförändringar, och i vissa fall ett betydande samband mellan konfliktdynamiker och känslighet för klimatförändringar.

USAs försvarsdepartement, innan de förhindrades av Donald Trump att utforska frågan, påvisar alltså de stora riskerna som klimatförändringarna innebär för människors säkerhet. Problemet är att militären själva är en stor del av problemet, men vi verkar sällan, eller nästan aldrig, ställa oss frågan: hur påverkar militären och konflikter klimatet? 

Militärens påverkan på klimatet

Som jag visar i min bok Evigheten och jorden: tro och liv i klimatkrisens tid (Libris, 2026) är militärens påverkan omfattande och komplex (se kap. 6 för en mer ingående redogörelse). Tyvärr har vi inte tillräckliga kunskaper om militärens påverkan eftersom mycket av informationen är säkerhetsklassad. 

Många människor har reagerat kraftigt på FN:s klimatpanels IPCC:s rapporter om klimatläget, men då måste vi ändå ha i åtanke att de dels har räknat alltför optimistiskt med teknologiska lösningar och dessutom använt felaktiga ekonomiska modeller, och dels är förbjudna att räkna med militärens utsläpp. Med tanke på omfattningen av militärens utsläpp så har hemlighållandet av utsläppen förödande konsekvenser när forskare ska göra kalkyler på olika framtidsscenarier. Det gör att forskningens resultat om klimatförändringar hamnar i underkant i IPCC:s rapport. Vad det gäller IPCC och ekonomiska modeller så redogör filosofen Kohei Saito för det grundligt i sin forskning och i sina publikationer. Mitt fokus här kommer ligga på det senare problemet, mörkandet av militärens klimatpåverkan i FN:s klimatrapporter och militärens faktiska påverkan på klimatet. 

Det kanske kan låta konspiratoriskt, men det finns offentliga beslut på att IPCC inte får räkna in militärens klimatpåverkan i sina rapporter. Orsaken till att militära utsläpp inte räknas med är att USA utövade påtryckningar under förhandlingarna av Kyotoprotokollet 1997. Det uteslöts aktivt igen i Paris 2015. Men påverkar gör de ändå. Som jag skriver i Evigheten och jorden: om man räknar samman alla kända utsläpp som sker på grund av arméer och ser det som ett enda land så skulle det vara den fjärde största utsläpparen efter Kina, USA och Indien. Eller egentligen skulle det vara världens femte största land i utsläppsligan, utsläppen som sker genom all avskogning skulle vara det “land” som kommer på fjärde plats. 

Ser man enbart till utsläpp så drar ett hangarfartyg utan kärnreaktorsmotor 21 278 liter bränsle i timmen. Det går åt mer bränsle på en dag för det fartyget än vad en mindre amerikansk stad förbrukar på ett år. När stridsflyget F-16 flyger i marschfart går det åt nästan 3 000 liter i timmen och för det tvåmotoriga F-15 går det åt runt 6 000 liter i timmen. USA har dryga tusen F-15 och F-16 och det är enbart en del av deras flygvapensflotta. Och även om USA har den absolut största militären vet vi alla att det finns ofantligt många stridsflyg, militärfartyg, lastbilar, stridsvagnar, ubåtar, fordon och vapen av alla de slag inom världens militärer som påverkar klimatet. Utöver det har själva förödelsen som kommer med ett krig ofantliga konsekvenser för natur såväl som djur. När Ryssland sprängde vattenkraftverket vid Kachovka den 6 juni 2023 så beräknas det vara en naturkatastrof i paritet med Tjernobylolyckan 1986. Och uppbyggnationen av den förödelse som kriget i Ukraina har orsakat är att likställa med en och en halv gånger Sveriges årliga utsläpp. Militären och krig har ofantliga konsekvenser för vår jord.

Att leva ut evangeliet för hela skapelsen utan rädsla

Vad ska vi då göra? Kristna, tillsammans i gemenskap, ska verka för fred. Vi gör det därför att vi är kallade att leva i Jesus efterföljelse. Jesus uppmanar oss att älska Gud, vår nästa och till och med våra fiender. Jesus död på korset visar att detta är kostsamt. Paulus visar att vi trots det inte behöver vara rädda (Rom 5:3–5, 2 Kor 4:16–18). Jesus har till och med övervunnit döden (1 Kor 15:54–58). Det ger oss kristna all möjlighet att agera för fred, utan rädsla. Vi kan till och med verka för fred med glädje – en mycket effektivare metod än rädsla.

För att belysa hur och om vi kristna ska agera för klimat och fred som kristna vill jag avsluta med att citera den ryska oppositionsledaren Alexei Navalnys ord från sin fängelsebrits. 

Jag har alltid trott, och sagt öppet, att det är lättare att leva sitt liv och i ännu högre grad engagera sig i oppositionspolitik om man är troende… Du ligger på din brits och tittar upp mot den där ovanför och frågar dig själv om du är kristen i ditt hjärtas innersta… Är du en anhängare av den religion vars grundare offrade sig själv för andra och betalade priset för deras synder? Tror du på själens odödlighet och alla andra häftiga grejer? Om du ärligt kan svara ja, vad finns det då kvar att oroa sig för…? Oroa dig inte för morgondagen, för morgondagen är fullt kapabel att ta hand om sig själv.

Mitt jobb är att söka Guds rike och hans rättfärdighet och överlåta allt annat till den gamle gode Jesus och resten av hans familj. De kommer inte att svika mig och kommer att lösa alla mina problem. Som man säger i fängelset: de kommer att ta mina slag åt mig. (min översättning från den engelska utgåvan av Patriot)

Följer fler församlingar Navalnys exempel och insikt kommer inte bara diktatorer och autokrater darra var de än befinner sig, utan jordens alla levande varelser kommer att se att vi är Jesus lärjungar och glädja sig. Så också sparven.

All grafik i detta nummer av Samuel Bokenblom