Kjell Sjöberg (1933 -1997), pingstpastor och förgrundsgestalterna för den svenska bönerörelsen Förebedjare för Sverige, lät 1983 varna att en satanisk sammansvärjning önskade införa en världsregeringen. Förberedandet för denna världsregering orkestrerades bakom kulisserna av hemliga sällskap som Illuminati, som i sin tur leddes av bankmän och ljusskygga kabbalistiska rabbiner. Dessa kapitalets och judendomens representanter önskade underminera kristendomen och sekularisera samhället för att bereda väg för sin sataniska regim. Religionshistorikern och Tungor av Elds redaktionsmedlem Tomas Poletti Lundström avslöjar denna förkärlek för antisemitiska konspirationsteorier, parat med en pro-israelisk hållning, i en vetenskaplig artikel från tidigare i år.
Trots den förmenta kärleken till Guds ord, den påstådda apolitiska hållningen och förankringen i en rörelse där urskiljningens gåva, gåva att skilja mellan andar, borde vara stark, faller människor i dessa karismatiska sfärer åter och igen i konspiratoriskt tänkande – ibland antisemitiska och ibland i anti-palestinska. Hur kan det komma sig? Jag tror att en av anledningarna är en världsbild där profetia och urskiljning handlar om att se det som är dolt. Urskiljning antas vara att se Guds hemliga planer för världshistorien, det som inte världen i stort – och särskilt inte media – kan se. Detta är en domän för särskilda bibelsprängda gudsmän med en blick som är stadigt fäst bakom kulisserna. För egentligen händer det viktiga bakom kulisserna. Det må vara kulturmarxister, judar, dolda illvilliga krafter inom EU eller FN, men det är någon bakom skynket som drar i spakarna. Det viktiga är alltid dolt för det blotta ögat. Prästen Peter Westermark har konstaterat angående den evangelikala vurmen för Donald Trump att för många amerikaner verkar det vara så självklart att den antikristliga vargen kommer utklädd, bakom fromma ord och masker med löften om sjukvård och lika rättigheter, att de missar honom när han kommer helt öppet och oförställt.
Den karismatiska förståelsen av urskiljning är dessutom ofta parat med känslor, kanske känslor av olust inför en predikant eller ett sammanhang – eller ett politiskt parti. Detta tas som en intäkt för att ens andliga spindelsinne ger utslag – att det predikanten säger inte kommer från Gud. Men riktigt så enkelt är det ju inte. Magkänslan kan ju även bero på att det predikanten säger utmanar mig och min världsuppfattning – och därmed skapar obehag. En majoritet av vita i sydstaterna under Jim Crow-eran ansåg att svarta behandlades på ett rättvist sätt. Känslan kan alltså bedra.
Så vad handlar då urskiljning om? Urskiljning handlar om att se, att inte vika undan med blicken och sedan tala sant. Det är därför inget mystiskt, esoteriskt. Det är något som alla med någon form av blick och sanningslidelse kan göra. Det är till denna form av urskiljning som Samuel Bokenblom manar oss i vårt digitala liv. Vi ska inte svälja allt med kristna förtecken och lovsångsmusik som soundtrack. Bokenbloms egen undersökning handlar om att våga se, att undersöka de digitala spår som avtecknar sig och följa dem in i grottsystemet.
I Bibeln är urskiljning något som var och en förväntas göra. Hur avgör man om en profet är sann eller falsk? Se om det han säger slår in! Det är inte svårare än så (5 Mos 18:22). Alla kan göra det. Profeten Jeremia ger oss även ett kriterium: om någon profeterar ett budskap som kittlar skönt i örat, något som pekar i riktning mot publikens önskedrömmar, fromma förhoppningar eller uppblåsta självbild ska man vara mycket skeptisk (Jer 28:6–11). Detta är en form av ideologikritik som de flesta, med lite träning, kan göra! Jesus, som är lagen och profeternas höjdpunkt, ger oss ytterligare ett konkret tips: man känner trädet på dess frukt. Man plockar helt enkelt inte druvor på törnen eller fikon på tistlar (Matt 7:15-23). Frukt handlar i Bibelns språkbruk inte om resultat, utan om karaktär. Det handlar om rättvisa, det helgjutna, det handlar om tålamod, vänlighet och trofasthet (Jer 5:1–7, Gal 5:19-23). Julia Matthews krönika om förvirringen, förtalet och mattheten som präglade hennes gamla pingstsammanhang pekar på en plats där tistlar och törnen istället för frukt tyvärr växte sig höga. Herrens verkliga ord skapade däremot en frihet hos henne, även om de också kallade henne in i en kamp. Finns de goda frukterna i profetens liv? Då är det något vi kan ta emot som profetiskt. Ser vi dess motsats, då är det falsk profetia.
Utifrån bibliska kriterier skulle vi rakt av kunnat kapa bort Sjöbergs antisemitiska profetiska uttolkning – då den dels kliade skönt i örat på västeuropeiska känslor av förträfflighet, dels då den saknade den lidelse för rättvisa för de marginaliserade som bör vara sann profetias frukt. Sjöberg försöker förvirrat ta sig bakom kulisserna för att hitta det som egentligen pågår, för att se konspirationen som andra missar, och blir då blind för hur verkligheten faktiskt är. Och därför kan han i detta fall inte urskilja vad som är Guds sanna profetiska ord. Hans blick fäst i det dolda får honom att missa det uppenbara. Hans profetiska uttolkning blir därför falsk.
För att ta ett annat exempel: att våga se öppet och fördomsfritt på den fakta som föreligger om Gaza – i stället för att fly undan till dolda och alternativa fakta – leder oss till Sune Fahlgrens profetiska insikt: ”Vi får inte förneka folkmordet som nu pågår i Palestina”.
I Didaché, en fornkristen skrift ungefär samtida med Uppenbarelseboken, ges återigen mycket jordnära kriterier för att urskilja sanna från falska profeter: ”Ni känner igen sanna och falska profeter på hur de lever sina liv och uppträder ibland er… om en profet undervisar i sanning, men inte lever så, är det en falsk profet” (Didaché 11:8-9). En profet får heller inte profetera om att någon ska ge honom mat eller pengar – då är det per definition en falsk profet (11:9, 12). Tänk vilka enkla urskiljningsregler, och tänk hur mycket lidande som kunnat undvikas om Guds folk var utrustade med dem! Med utgångspunkt i Bibeln och traditioner som Didaché skulle jag vilja ge ytterligare några nycklar för att testa om ett budskap är från Gud eller inte.
- I linje med Didaché: vinner profeten något materiellt på sin profetia? Finns här något om att skänka pengar till profeten eller till honom närstående organisation? Är det ett sätt att locka sympatier till sin rörelse, till sitt bibeltrogna universitet? Om det finns misstankar om ovanstående är det rimligt att anse profetian som falsk.
- Är budskapet vagt och otestbart? Handlar det om fluffiga metaforer där mottagaren kan tolka in lite vad som helst? ”Jag ser ett vägval”, ”Betyder bilden av pappa något för dig?” I så fall bör du betrakta profetian med skepsis.
- Är budskapet något som saknar kritisk udd mot det sammanhang där det uttalas? Spelar den på publikens önskedrömmar, fromma förhoppningar eller uppblåsta självbild? Finns det ett ”samla trupperna”-anslag i profetian? I så fall bör du, likt Jeremia, vara skeptisk mot profetian.
- Vilket språk förekommer i profetian? Finns det här en sorts pseudo-bibliska, med ”svärd som dras genom kristenheten”, eller andra vagt bibliskt klingande formuleringar? Även här finns det skäl att vara skeptisk. Paulus talar om att profeternas ande behärskas av profeterna (1 Kor 14:32). Det finns ingen anledning att tro att det sätt som en profet talar skulle vara annorlunda mot det sätt som personen i vanliga fall uttrycker sig på. Det finns ingen anledning att tro att man ”i Anden” helt plötsligt skulle börja använda sig av gammalmodiga bilder, eller vagt bibliska ordstäv. Ordet inkarneras hos en människa, och blir till i och genom henne. Det andliga tränger inte ut det vanliga mänskliga. Om språket känns forcerat, pseudo-bibliskt, finns det en risk att personen, vare sig han eller hon inser det eller inte, försöker låna från Bibelns auktoritet för att ge sitt eget tal samma ställning.
- ”Jesu vittnesbörd är profetians ande” får Johannes höra i Uppenbarelseboken 19:10. Poängen är att allt han fått motta ytterst sett handlar om Jesus, det är kring honom profetian kretsar. Kan samma sak sägas om det profetiska budskapet du får motta? Är budskapet i linje med berättelsen om Jesus från krubban till uppståndelsen? Med bergspredikan? Med Jesus budskap om makt och pengar? Om inte – då är profetian falsk.
Urskiljning handlar om att ha öppna ögon för det som du faktiskt kan se – helt enkelt det du kan urskilja i ordets vardagliga bemärkelse. Urskiljning är ingen flykt bakom en kuliss vi inte har tillgång till, något som är bortom våra sinnen. Om så är fallet blir vi tyvärr ofta ”från våra sinnen”. Med dessa korta ord, och med min korta checklista, hoppas jag kunna bidra något till kyrkan så att hon både kan vara mer trogen, men också mer kritisk.
All grafik i detta nummer av Samuel Bokenblom
