Det är en svår tid vi lever i. Människor som kämpar blir alltmer utsatta, den politiska retoriken är hård, polariseringen och utanförskapet växer. När jag funderade över vad jag vill med den här texten, landade jag i att jag vill lyfta något positivt mitt i en strid ström av bedrövande nyheter. Jag vill berätta att det finns en fantastisk möjlighet att göra skillnad för människor, där små gester kan betyda mycket. Jag vill säga Välkommen till Orten!
Jag bor sedan fyra år tillbaka i en stadsdel i Linköping som benämns på olika sätt: socioekonomiskt utsatt, utanförskapsområde, marginaliserad, förort. Men alla dessa epitet såväl som den bild som media och politiker framställer är oerhört begränsande. Berga och områden som liknar det är fyllda av värme, gästfrihet, barn som leker i timtal utomhus utan skärmar, mat som lagas till grannar, pensionärer som bestämmer träff utanför ICA varje vecka för att sitta och prata, fotbollsplaner där barn i olika åldrar spelar tillsammans medan mammor sitter intill och umgås.
I början av december publicerades ett fint reportage i DN om Biskopsgården, ett utsatt område i Göteborg. En pensionär som vuxit upp i stadsdelen och nu flyttat tillbaka säger: “Här pratar folk med varandra. Det finns samlingsplatser. Fler svenska pensionärer borde flytta hit”. En annan röst i reportaget tillhör en mamma som efterfrågar mer läxhjälp i området: ”Jag kan hjälpa mina barn upp till en viss ålder men efter femman blir det för svårt”. Förutsättningarna för barn att lyckas i skolan är så olika. Det finns hur många familjer som helst som skulle bli glada över lite hjälp med läxläsning. Jag tror också att det gör stor skillnad för barn och unga med en till vuxen som ser och uppmuntrar dem.
Även många vuxna har läxor där hjälp från någon som kan flytande svenska är värdefullt. Den senaste tiden har jag i en väns hem hjälpt henne med svenskläxorna. Hon är själv med tre barn, det yngsta tre år, och måste plugga halvtid, jobba halvtid. Hon tar sig runt med buss, läxorna tar flera timmar i veckan och utöver detta ska barnen lämnas och hämtas och hushållet skötas. Att jag hjälper henne med svenskan är en väldigt liten insats från mitt håll, jag tycker språk är kul och kan sakna tiden när jag själv hade svenskuppgifter. Dessutom har jag fått lära känna min vän allt bättre, prata och skratta med henne, träffa hennes gulliga barn och dricka sött kryddigt te (hade jag inte varit glutenintolerant och vegetarian hade jag fått mat också!).
Behoven är stora och små insatser gör skillnad. När jag var med på Svenska kyrkans språkcafé satt jag ibland själv vid ett bord med fem personer som alla ville öva svenska men med helt olika förutsättningar. Någon pratade flytande engelska men kom till Sverige för någon vecka sedan, en annan kunde ingen engelska och hade bott i Sverige i många år men hade svårt att uttrycka sig på svenska, någon pratade ganska bra svenska och ville ha en ordentlig konversation, en fjärde hade behövt hjälp med SFI-läxan. Alla hade egentligen behövt sitta på tu man hand med en svensktalande, men vi var alldeles för få. Språkcafén finns det många av på de flesta platser i Sverige och det är ett värdefullt sätt att möta människor och bidra med språket som många av oss har fått gratis.
Reportern bakom artikeln i DN skriver i en krönika om när hon själv bodde i Biskopsgården: “För min vän var området en farlig plats. För mig var det barn som lekte på vår innergård, som alltid sprang mot mig och gav mig en kram när jag kom hem efter jobbet.” Just barnen på innergården associerar jag också med livet i orten. När jag flyttade in i kollektiv lärde vi snabbt känna tre tjejer från vår trappuppgång, fem, sex och sju år gamla. Vi träffade dem inte bara på innergården utan de flesta veckor följde de med oss till söndagsskolan i vår församlingsplantering. Deras föräldrar kände förtroende för oss även om de själva inte följde med till kyrkan. Idag bor den äldsta av tjejerna utomlands, men de två yngre, som är systrar och nu nio och tio år gamla, följer fortfarande med oss till kyrkan och är en självklar del av gemenskapen. Vi har haft otaliga värdefulla samtal om tro och mycket annat mellan himmel och jord, det är ett privilegium att få se dem växa!
På våren och sommaren brukar vi som församling, med oumbärlig hjälp från andra kristna i stan, ordna barnaktiviteter med hoppborg, popcorn, ansiktsmålning och ett kort möte med evangelium och sång i slutet. Föräldrar som exempelvis deltar i praktik eller arbetsträning medan de får ekonomiskt bistånd har generellt sett inte rätt till någon ledighet, barn kan därför behöva vara på fritids eller förskola hela sommaren. Vid ett av våra “Sommarkul”-tillfällen kom en liten tjej tillsammans med sin mamma fram till oss före alla andra. Mamman förklarade, “förra året hann hon inte få ansiktsmålning så nu ville hon vara här först!”. När sommaren inte består av resor, sommarstuga eller Liseberg utan är ganska lik resten av årets vardag kan sådana här aktiviteter betyda mycket för både barn och föräldrar, utan att det krävs särskilt mycket av oss som organiserar det.
En annan viktig uppgift, som jag själv är dålig på, är att be. Det finns en äldre man som bor i närheten av Berga som regelbundet går långa bönepromenader i vårt område. Han är bara med på våra gudstjänster några gånger om året men upplever att Gud har lett honom att be för Berga. Det uppmuntrar mig otroligt mycket! Be kan man ju göra på många olika sätt. Många får nyhetsbrev från vår församlingsplantering och ber utifrån de böneämnen som vi där tar upp. Andra kyrkor i stan sätter extra fokus på förorterna nu och då med exempelvis bönepromenader hos oss. Uthållig bön är något jag själv verkligen vill växa i, jag är övertygad om att det gör skillnad!
Sist men inte minst, du som är i en situation i livet där det passar att flytta: varmt välkommen till en mångkulturell stadsdel! Att bo i Berga har berikat mitt liv enormt. Min erfarenhet är att det är lättare att få kontakt med människor här och att det krävs så lite för att göra skillnad. På så sätt upplever jag också att det är enklare att vara lärjunge här.
Jesus behövs precis överallt men när han vandrade på jorden tillbringade han mycket tid på platser andra undvek, med personer utan hög status. Låt oss som är hans kropp också finnas på de platserna, det finns så mycket vackert där!
All grafik i detta nummer av Samuel Bokenblom
